Om en timme blir Elin 2 månader, som det sägs "tiden går inte den springer". Jag kan inte fatta att det var 2 månader sedan jag låg inne på Sunderbyns sjukhus och försökte med all min kraft att pressa fram henne.
12.48 kom hon äntligen ut på andra försöket med hjälp av sugklocka (första gången släpte den).
I natt har vi sovit som tre björnar som ligger i ide, Elin har sovit från kl. 21.30 till 05.30 detta tycker mamma och pappa om.
I fredags 09.30 var det dags för hennes första läkarbesök, detta gick som en dans hon fick godkänt även denna gång. Läkaren klämde och kände på henne och så låg hon på mage för först gången vilket hon också klarade galant. Sedan när vi skulle promenera hem så blev vi hungrig och hon började att skrika redan innan jag har fått på henne kläderna. Så alla inne på vårdcentralen hörde att hon kunde skrika, men det är bara ett friskhetstecken eller hur?? Hon skrek hela vägen hem vilket med apostlahästarna tar ca: 10 minuter. En av favvo grannarna (Kerstin) satt ute i det sköna vädret och även hon kunde höra denna "fina" stämma. Vi snabbade oss in så att vi så fort som möjligt kunde avnjuta en flaska med modersmjölkersättning och även rapningen satt som en smäck.
Sedan gick vi ut och satte oss med Kerstin och väntade på pappa, som hade voltat med bilen. Han gjorde som tur var inte illa sig men det var lite läskigt i alla fall. Det är väldigt halkigt så här års uppe i norr.
Nu ligger hon ute och förhoppningsvis sover i timme till. Det är jobbigt att vara känd från tidningen.
